Motgångar man inte kan påverka leder enbart till fler motgångar.. Jag vill kunna påverka, men det går inte i det här fallet. Kan bara vänta och försöka intala mig själv att det kommer ordna sig.. Går inte så bra. Trycker på paus-knappen och gräver ner mig i en grop istället.. Jävligt töntigt och fegt.
Önskar att jag kunde våga tro. Men hur gör man det? Hur ska man kunna hoppas på något som kan gå fel? Det känns bara dumt! Eller, jaa, det känns som en jävla chansning.. Eller, neeej, borde egentligen våga hoppas, för jag kan ju inte leva i denna lilla "allt kommer gå åt h-vete" bubbla i fyra månader..
Doodi fucking dooo
Idag är jag bitter helt igenom! Jag är ARG... Det har jag rätt att vara, för det här missödet är fan under all kritik...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar