njaojaa

Vad händer med världen? Vad händer med Bella? Vet inte riktigt vars jag befinner mig just nu. I en konstig värld där tankar och känslor snurrar omkring så pass snabbt att jag knappt hinner med att finnas här och nu. Allt känns som en dimma, en dröm, som jag inte kan vakna upp ur. Det som händer, det händer, men det susar bara förbi, sen är jag där jag är igen. Går inte att förklara, för jag förstår knappt själv vad som händer i mitt huvud. Är som att jag lever i en dimma där jag glömmer bort gårdagen, där jag glömmer bort att finnas till. Ring ring, dags att vakna.

Så vad har har hänt den senaste veckan.. Jag,die, rocka och Hillevi drog till Birsta i torsdags. Hittade inte ett enda klädesplagg som jag kunde ha. Orkar inte ens tänka på det där. Men det var trevligt att komma bort för en dag. Under hemresan bestämde jag och H oss för att vi skulle festa på lördagen. Sagt och gjort! Det blev en riktigt rolig kväll :)

På fredag blir det fest med tjejerna från F. Sandra.H. kommer med bussen från Kiruna imorgon och ska bo hos mig under helgen. Ska bli roligt att träffa henne :) Blandade känslor angående festen, men det blir nog bra.. Måste anstränga mig för att kunna umgås med folk på ett normalt sätt, men måste man så måste man. NÄ, det ska bli roligt!

Nu tog det slut! Önskar alla en bra vecka och helg.

Tackohej

kraah

Igår åkte jag skidor och nej, jag är verkligen ingen Gunde svan. Mer som bambi på hal is fast med flaxande armar och stela ben. Efter ett tag med svordomar och trassel fick jag äntligen in takten och försökte då hålla ett relativt bra tempo. Fy farao vad jobbigt det är med skidor! Är måttligt imponerad av Kalla och alla andra sådana typer, applåder!

Självklart vaknade jag upp med träningsvärk i jumskarna. Så går det då en gammal dam försöker utmana sin slitna kropp. Jag må vara ganska ung till åldern (enligt andra), men rent kroppsligt är jag närmare åttio. Min kropp tar emot ganska mycket stryk just nu, men jag tycker inte synd om den. Den får fortsätta plågas tills den vänjer sig och samarbetar med mig. Jaa, det är jag mot kroppen, haha.

Nu blev jag sugen på att köra skoter :P


Nej, nu ska jag röra på mig. Tackohej

Stop being so hard on yourself

Tid, 10.00

Gick upp, 09.00

Kaffeintag, 3 stora koppar

Snusintag, 4 snusar

Mående, relativt pigg efter en natt med sömn

Dagens plan, cykla och vara chaufför till mor och far. Ska även sola, äntligen!

Lyssnar just nu på, Shine

You, you're such a big star to me
You're everything I wanna be
But you're stuck in a hole and I want you to get out
I don't know what there is to see
But I know it's time for you to leave
We're all just pushing along
Trying to figure it out, out, out.

All your anticipation pulls you down
When you can have it all, you can have it all.

So come on, come on, get it on
Don't know what you're waiting for
Your time is coming don't be late, hey hey
So come on
See the light on your face
Let it shine
Just let it shine
Let it shine.

Stop being so hard on yourself
It's not good for your health
I know that you can change
So clear your head ang come round
You only have to open your eyes
You might just get a big surprise
And it may feel good and you might want to smile, smile, smile.

Alla hjärtans dag idag. Hoppas alla får en hjärtlig dag :)

Då var det helg igen

I veckan har jag varit sjuk. Mina trevliga halsmandlar växte sig stora vilket gjorde att jag fick väldigt ont i halsen. Ett tag trodde jag det var halsfluss, men jag klarade mig, tack gud! Det känns bättre idag. Inte lika ont, men en halsmandel är fortfarande svullen. Har nästan blivit galen under dessa dagar. Har bara legat i sängen, inte rört mig ett skit. Men idag ska jag cykla, det får bära eller brista. Heja kroppen!

Solen skiner, men jag kan inte riktigt ta mig ut, störande!

På torsdag ska vi dra till Sundsvall på Birsta. Mål = köpa kläder. Usch, hatar det! Men jag måste köpa kläder, för jag har inga. Och då menar jag inga! Rocka och Diana ska hjälpa mig, så det blir nog bra, haha :P

Tänker nog lägga upp lite festbilder snart :) Måste bara få fram dom.

Hoppas alla får en bra lördag! kramhej

Simsalabim, ta och försvinn!

Jag har måndag idag, men det är tydligen tisdag. Tatuerade mig igår, fyllde i tatueringen som jag verkligen inte är nöjd med. Är fortfarande inte nöjd, blev ingen stor skillnad alls. Men jag ska bygga på den någon gång då jag har råd. Vill faktiskt bli nöjd, känns rätt så viktig då den sitter där den sitter. Men jag har så dålig fantasi, så jag kan inte riktigt komma på hur jag vill ha den. Men det kanske kommer med tiden. Har ju hela livet på mig :)

De senaste veckorna har jag gått omkring med en ständig trötthet som inte vill ge med sig. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att vakna till liv. Inget verkar fungerar. Kaffe fungerar inte, snus fungerar inte, sömn fungerar inte, motion fungerar inte. Fortsätter som vanligt, men jag kan inte finna någon större motivation då jag är såhär trött. Viljan att kämpa går hand i hand med min trötthet. Jag orkar helt enkelt inte.

Men någon gång måste jag väll bli pigg? Annars kommer jag bli galen. Skulle nog behöva en stor dos av sol, lite äventyr och en nypa med bus. Men jag har inte råd med någon resa, och här i Sverige känns det inte så lovande, haha.

Man kanske ska testa solterapi, haha :P

Nee, nu ska jag brygga lite kaffe. Har inte gett upp hoppet helt. Den magiska kraften från kaffebönorna kanske kan ge mig lite kraft. Annars får jag ialf njuta av den goda smaken. Mumma :)

Tackohej

......

Who would take my word on anything these days
I've failed soo many times saying i'm gonna change

Det här är inte bra, men samtidigt känns det bra. Det är farligt, och jag känner att jag håller på att tappa kontrollen. Försöker intala mig själv att jag enbart ska hålla på såhär tills jag nått mitt mål, men samtidigt vet jag att det inte fungerar så. Jag skiter i allt som jag har försökt bygga upp de senaste året. Strävar enbart efter en sak. Tänker bara på en sak. Lägger upp mina dagar för att nå mitt mål. Min kropp skriker nej, men mitt huvud bryr sig inte.

Är medveten över att det här inte kommer sluta bra om jag fortsätter såhär. Det har ingen betydelse om jag når mitt mål, kommer ändå känna på samma sätt, kommer aldrig bli nöjd med mig själv. Min sjuka sida har tagit över, tror inte längre på min vettiga sida. Det är frustrerande. Jag vet ju att det inte fungerar, har varit där förr. Och det är så grymt jobbigt. Ångesten ökar, kraven växer...

Vet att jag borde ta emot hjälp från människorna i min närhet, men samtidigt vill jag inte ha hjälp, för jag vill faktiskt fortsätta som jag gör nu. Dumt dumt dumt. Vet att det bara finns en rätt väg till förändring. En väg till att bli frisk. Varför ska den vägen vara så svår att följa? Varje cell i min kropp skriker att jag inte kommer klara av att följa den vägen.

Snart ett år sedan jag lämnade F. Ett år, och nu är mycket av det jag lärt mig där som bortblåst. Har förträngt alla varningssignaler, och nu har jag hamnat där. Det kan verkligen gå fort. Helst då man vägrar inse vad som håller på att hända. Då man inte orkar bry sig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är bara JAG som kan nå en förändring. Men hur ska jag kunna fixa det då jag inte känner att jag vill eller kan klara det på egen hand? Det kommer inte gå. Måste kämpa. Men fan vad svårt det är då man har kommit in i rutiner som är dåliga men som känns bra.

crap crap crap

Telefonförsäljare, livsfarligt!

Nu har jag gjort bort mig, bella i ett nötskal. Jag väntade på ett samtal från Thom då telefonen ringer

"hallåja"

"Ja hej, är det monica jag pratar med?" säger en röst med en rolig dialekt. Haha, tänkte jag. Nu är det Thom som fular sig.

"Joduu, vettu, nog är det monica alltid din lilla skojare"(försöker även härma hans dialekt)

Tystnad

"Eh, okey säger rösten" Då kopplar min sega hjärna att det faktiskt inte är thom

"eh. oj, haha (ett nervöst pipande skratt), nej, det är inte jag.. eh monica alltså, det är isabell"

"Okey, så det är inte monica jag pratar med?"

"nej"

"okey, är hon hemma då?"

"nej, inte hemma, borta" (snacka om att inte få fram en normal mening)

"Okey, då ringer jag sen"

Usch, vad hemskt. Han måste tro att jag är utvecklingsstörd.. Under den senaste timmen har två till försäljare ringt. En tjej från Stockholm som sa "Oj vad paff jag blev" då jag sa hej hej efter det att hon presenterat sig.. "Är inte så van att folk är trevliga"

Brukar aldrig svara i telefonen då jag är hemma i byn. Men idag gjorde jag det, ALDRIG IGEN! haha

tackohej