Gammalt groll, gamla inkörda hjulspår som förstorar de minsta sakerna och gör det till stora hinder. Det sitter kvar, det vill inte försvinna. Har svårt att ta tag i saker, att faktiskt våga. Min rädsla för misslyckanden (som egentligen inte finns) förlamar mig, och får mig att släppa allt. Så jäkla idiotiskt och onödigt. En ond cirkel av höga krav och misslyckanden. Jag vet hur det har varit. Jag satt upp för höga krav, orealistiska krav. Krav som inte kan nås, och som därför blir ett misslyckande. Idiotiskt. Gissa hur lätt det är att göra ett misstag då man vill vara perfekt? Då blir allt ett misslyckande vilket leder till att man ständigt känner sig dålig.
Nepp, stop in the name of Luuuk. Det här beteendet stays in the past, det behöver inte bli så igen.
Annars dricker jag mängder av kaffe och snusar så min läpp svider. Det känns inte onödigt och absolut inte idiotiskt, haha. Nu ska jag ta tag i några samtal, vad lite skrivande kan göra, sweet deal.
adjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar