Tänkte åter igen ta upp mitt bloggande. Har haft två tidigare bloggsidor, som båda blivit raderade under tidens gång. Vet inte varför jag ska radera perioder av mitt liv, som på olika sätt format den person som jag idag är. Egentligen borde jag stå för hur mitt liv sett ut, hur mina destruktiva beetenden har gjort mitt liv betydligt svårare än vad det egentligen borde vara. Om det är något jag faktiskt lärt mig under åren så är det att man aldrig kan fly från sig själv, från sina problem. Nog har jag lärt mig hur jag på olika sätt kan förtränga saker och ting, men det kommer alltid upp till ytan tillslut. Det spelar ingen roll hur mycket jag ljuger för mig själv, sanningen finns alltid kvar. Man kan leva i sin falska trygghet, fastna i mönster som är negativa, och intala sig själv att det inte finns några andra alternativ.
Nu har jag äntligen insett att jag har ett val. Jag har ett val att försöka förändra min livssituation. Tvivlar ofta på min förmåga att klara av olika saker, vilket gör att min prestationsångest lätt får vinna över mig. Jag kan se mina misstag men inte mina framsteg. Men nu har jag bestämt mig, jag ska börja möta mina rädslor. Att utmana sig själv är den enda vägen till förändring, så varför fortsätta undvika allt i livet, som faktiskt gör livet värt att leva?
Nepp, jag har kommit en lång bit på vägen, men har en lång bit kvar. Nu gäller det bara att våga leva under resterande biten av vägen!
Så, upp med stridsyxan, ut i vardagen. Är livrädd, men en del av mig vill verkligen klara av det här!
Yes indeed!
1 kommentar:
Skicka en kommentar