wake me up

Är inne i en period av för mycket sömn och för lite frisk luft. Eftersom jag är van att inte kunna sova, känns det självklart väldigt skumt att helt plötsligt kunna sova till klockan två. I går sov jag till två, idag till ett. På kvällen tar jag en sömntablett för att kunna somna igen. Orkar inte ens bry mig. Varför få panik över att göra ingenting då det inte finns ett skit att göra. Det enda vettiga jag gör är att sitta på mårten och trampa mig svettig. Musiken dunkar och jag försöker känna att jag trots dimman, faktiskt är vaken och levande. Vars är den där balansen som jag skulle få till? Att sova för mycket gör mig lika trött som att sova för lite. Svart eller vit, allt eller inget, bajs med bajs och lite mer bajs. Varför kan dom inte höra av sig från försäkringskassan? Måste få mer mer mer mer mer mer mer mer än det här.. Mer mening, mindre apfasoner.

Idag har jag städat. Vill ut i luften, men det blir inget av. Bortförklaring, jag har inga skor eller kläder. Sanningen, jaa, det har ingenting med skor och kläder att göra iaf.

På fredag drar jag och magnus till stockholm. Vi ska möta upp diana och elli, gå på grönalund och ha det bra. Känns roligt att komma bort för en helg. Jag har verkligen längtat efter att få åka karuseller, ska bli grymt roligt :)

tackohej