Jag har en krypande känsla i kroppen. Det är jobbigt att bara sitta och vänta på att tröttheten ska slå till. Är väldigt stressad inför mitt möte imorgon. Har gått sju veckor sedan sist. Känns som att det inte har någon större betydelse. Ord är bara ord, det gör ingen skillnad om jag säger dem högt. Inte då man säger det till en person som inte vet hur det känns. Responsen på det man säger är ändå alltid densamma. Ibland känns det som att man vet ALLT förutom den riktiga orsaken. Sitter där och pratar som en robot. Känner ingenting, jag är bara där. Att prata med vänner som har förståelse pga egna erfarenheter ger betydligt mer.. Kanske ska man ta och avsluta skiten..
Klockan börjar närma sig elva. Känner mig smutsig. Ska nog ta en dusch och smörja in mig med något som luktar gott (då vet ni det, haha). Imorgon kommer mina syskon hit vid sju på morgonen, nice..
natt natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar