Inte nu.. Måste försöka hålla allt på avstånd. Vill inte känna då jag är med andra människor. Jag vill kunna vara "normal", och inte styras av konstiga tankar. Blir lätt obekväm och på dåligt humör, men blir lika lätt glad igen. Från glad till "Nej, låt mig vara" till "haha, korv med potatismos" Men det dåliga finns alltid där och väntar på att få komma ut och sätta mig i obalans. Så fort jag blir ensam kommer skiten. Vill säga bort med skiten och in med eliten. Men inte fan har det någon betydelse vad jag vill tänka och göra, det går ändå inte att leva efter det man vill. Kan inte bli den jag vill vara. Inte på en dag, och förmodligen inte på ett år heller. Men om jag börjar ansträna mig för att nå en förändring (helhjärtat), så borde det hända ngt, någon gång. Nu kom m hem. Nu blir det mys i soffan.
Igår var jag full.
tackohej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar