Vet inte vad jag ska skriva. Har panik och väntan får mig att tänka ut planer som inte ens är värda att lägga energi på. Önskar att jag sa NEJ TACK. Önskar att jag kunde göra det på rätt grunder. Men nu är det som det är, och då är det bara att göra sitt bästa. Hur det nu ska gå till, då jag egentligen inte ens vill. Är dock inte den som ger upp. Eller jo kanske, men det kommer inte gå denna gång. Då kommer det bli ett jävla liv. Det största misslyckandet är att ge upp. Försöker intala mig själv att det faktiskt är så..
Mår illa..
Och USCH för Sverige. Jag skäms!
tackohej
1 kommentar:
Du är inte hårig, jag är hårig. Och ja, usch för Sverige, fy fan.
Skicka en kommentar