Telefonförsäljare, livsfarligt!

Nu har jag gjort bort mig, bella i ett nötskal. Jag väntade på ett samtal från Thom då telefonen ringer

"hallåja"

"Ja hej, är det monica jag pratar med?" säger en röst med en rolig dialekt. Haha, tänkte jag. Nu är det Thom som fular sig.

"Joduu, vettu, nog är det monica alltid din lilla skojare"(försöker även härma hans dialekt)

Tystnad

"Eh, okey säger rösten" Då kopplar min sega hjärna att det faktiskt inte är thom

"eh. oj, haha (ett nervöst pipande skratt), nej, det är inte jag.. eh monica alltså, det är isabell"

"Okey, så det är inte monica jag pratar med?"

"nej"

"okey, är hon hemma då?"

"nej, inte hemma, borta" (snacka om att inte få fram en normal mening)

"Okey, då ringer jag sen"

Usch, vad hemskt. Han måste tro att jag är utvecklingsstörd.. Under den senaste timmen har två till försäljare ringt. En tjej från Stockholm som sa "Oj vad paff jag blev" då jag sa hej hej efter det att hon presenterat sig.. "Är inte så van att folk är trevliga"

Brukar aldrig svara i telefonen då jag är hemma i byn. Men idag gjorde jag det, ALDRIG IGEN! haha

tackohej