......

Who would take my word on anything these days
I've failed soo many times saying i'm gonna change

Det här är inte bra, men samtidigt känns det bra. Det är farligt, och jag känner att jag håller på att tappa kontrollen. Försöker intala mig själv att jag enbart ska hålla på såhär tills jag nått mitt mål, men samtidigt vet jag att det inte fungerar så. Jag skiter i allt som jag har försökt bygga upp de senaste året. Strävar enbart efter en sak. Tänker bara på en sak. Lägger upp mina dagar för att nå mitt mål. Min kropp skriker nej, men mitt huvud bryr sig inte.

Är medveten över att det här inte kommer sluta bra om jag fortsätter såhär. Det har ingen betydelse om jag når mitt mål, kommer ändå känna på samma sätt, kommer aldrig bli nöjd med mig själv. Min sjuka sida har tagit över, tror inte längre på min vettiga sida. Det är frustrerande. Jag vet ju att det inte fungerar, har varit där förr. Och det är så grymt jobbigt. Ångesten ökar, kraven växer...

Vet att jag borde ta emot hjälp från människorna i min närhet, men samtidigt vill jag inte ha hjälp, för jag vill faktiskt fortsätta som jag gör nu. Dumt dumt dumt. Vet att det bara finns en rätt väg till förändring. En väg till att bli frisk. Varför ska den vägen vara så svår att följa? Varje cell i min kropp skriker att jag inte kommer klara av att följa den vägen.

Snart ett år sedan jag lämnade F. Ett år, och nu är mycket av det jag lärt mig där som bortblåst. Har förträngt alla varningssignaler, och nu har jag hamnat där. Det kan verkligen gå fort. Helst då man vägrar inse vad som håller på att hända. Då man inte orkar bry sig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är bara JAG som kan nå en förändring. Men hur ska jag kunna fixa det då jag inte känner att jag vill eller kan klara det på egen hand? Det kommer inte gå. Måste kämpa. Men fan vad svårt det är då man har kommit in i rutiner som är dåliga men som känns bra.

crap crap crap