Jag säger ofta att jag vill leva ett liv som inte innehåller det här. Jag säger även att jag skulle göra allt för att slippa tänka och känna som jag gör. Jag säger det, men jag kan inte riktigt kämpa för det.. Vill klara av livet, men jag vill inte göra det som krävs. Det som krävs känns förjävla hemskt, och jag vill inte utsätta mig själv för det. Är feg då det gäller den biten. Feg och rädd. Jag vill kunna tro på att jag vill förändra, men om jag ska vara ärlig tror jag inte på det.. Jag vill följa den andra vägen och intala mig själv att det kommer bli bra om jag når mitt mål. Det idiotiska målet som jag aldrig kommer nå. Målet som förändras så fort jag når det.. Aldrig nöjd skulle vara en bra beskrivning..
Men framsteg har jag gjort, på vissa plan! Det är bättre än ingenting.. Hur var det nu, ska jag känna mig nöjd över mina framsteg? Kanske..
Jaja, nu ska jag snart iväg på veckans sista möte..
So long
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar