Vaknade klockan sju idag. Dagarna blir långa då man kliver upp så tidigt. Nu har jag varit på mötet.. Pratade ganska mycket och det känns bra att få förståelse från andra.. Trots att alla har olika problem, är många tankar och känslor detsamma... Att höra andra säga att det inte är lätt att förändra, gör att jag inte känner mig lika ensam och dålig.. Om det känns för svårt, måste man ifrågasätta känslan.. Vill man fortsätta leva så här, eller vill man våga känna det som finns undangömt bakom alla symptom, och därefter försöka leva utan alla dessa strategier.. Ibland känns det som överlevnads-strategier, att man behöver dem för att orka.. Förmodligen överlever man utan dom, men det är lätt att stanna i något som har blivit en trygghet..
Tänker mycket just nu. Borde förvandla tankarna till handling, men jag har inte kommit så långt ännu. Antar att det är ett första steg att våga tänka i förändringsbanor.. Har inte gjort det på länge, men nu finns det i mitt huvud. Det gnager och trycker på.. Det är nog bra..
Nej, nu ska jag göra mig en kopp te!
hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar